Det jag känner med denna tavla är en känsla av sorg i vetskapen/medvetandet om helheten. Att vara en del av allt. Jag känner en smärta över avståndet och att kärleken upplevs som så liten i det stora hela. Gammal kunskap om universum och mänskligheten, en spegling av att allt “där ute” även finns inom oss och att vi är i kontakt med allt. Smärtan ligger i minnet och påminnelsen av detta, vi vet men har glömt bort och uppvaknandet kan kännas ensamt. En låt av Ozzy dyker upp med texten “Don´t need no astrology, it is all inside of you and me”.
Ja det var det som spontant kom upp för mig <3