Är oskyldig, Jane. Gjorde inget! Tekniken lever sitt egna liv. Man får bara ta till sig läxan i tålamod 😉
Nåväl. Försöker skriva igen då. Ok, var var jag. Jo tror jag startade med att utbrista att det är spännande hur medialitet/känslighet tar sig olika uttryck i en familj. Självfallet behöver denna känslighet hitta sin form för var individ som försöker leva med sig själv och sina egenheter. På min ena förälders sida ser jag i syskonskaran hur denna känslighet/”intuitivitet”/medialitet tar sig helt olika uttryck. Kanske är även gränserna ibland hårfina mot olika diagnoser (inga nämnda). Att leva med sin känslighet är ibland en utmaning och ett stabilt psyke krävs. Något jag ändå ser som en rejäl styrka i min familj. Där finns direkt inga lättsuggererade personer. Några vill inte tillerkänna något annat än “vetenskap och beprövad erfarenhet” och är därtill hårda mot resten av de naiva syskonen som lätt luras att tro på allt vad medialitet heter.
Detta är ett troligen arv från min morfar som med sin stora rastlöshet och känslighet, kanaliserad i ständigt konstnärligt arbete och påhittighet, gång på gång förmanade oss att inte bli som farmor Olga. Hon som talade med de döda. Det är farligt eftersom man kan bli inspärrad. Min morfars rädsla var äkta och han visste vad som hände om man “kom utanför”. Dock anade man att han hade mer vetskap om saker och ting som han inte kunde berätta för oss. Det var min morfar. Idag hjälper han mig med att vara brobyggare i kommunikationen mellan våra båda existenssidor.
Dock talade man även på mormors sida om vad gammelmormor såg och var med om. Där var det nog mest berättelser om små tomtar som sågs och gjorde upptåg i familjen. Många var också de “sanna” spökhistorier min mormor berättade för mig om vad hon varit med om som liten flicka. Jag vet inte alls sanningshalten i detta men det var nog ändå en grund i att inte sätta gränserna för vad som är möjligt eller ej. Det är viktigt att inte vuxenvärlden stänger portarna för tänkandet, utan är öppna för att man kan erfara världen på så många sätt. Det är ju även så vi får våra forskare och vetenskapsmän som måste besitta en stor portion kreativitet och kunna tänka utanför ramarna för att se nya samband, så viktigt inte hämma olika sätt att se på världen, tänker jag.
Så, tack mormor för att du påbörjade det arbetet. Du är ju också med idag och drar lite i trådarna från “andra sidan”.
Nåväl, det var lite långt om egentlige ingenting och bara om mormor och morfar. Hur ska jag nu få plats att skriva om resten? Kanske får bli ett nytt inlägg. Det finns så mycket att berätta för den som är intresserad i denna kategori “egna upplevelser”. Det är först i vuxen ålder jag ändå förstått att familjen är rätt speciell 😛
Är det fler som vuxit upp i “sådana här familjer” där det intuitivt inspirerade/känslighet/medialitet eller vad vi nu kallar det alltid funnits med? Det är ju såklart inte alla som utöver detta är medium (där är tyvärr kunskapen låg om skillnaden), men ändå har en stor känslighet som tar sig uttryck på olika sätt?
Hälsar Johanna