Tack fina Susanne för du delar med dig ur din sorg och bearbetning – något som är viktigt i sorg är att tala om den(eller skriva) att man inte försöker hålla den borta.
Ja livet är också döden i en cykel som vi inte kommer undan någon av oss och det är så otroligt synd vi i Sverige inte talar om döden som det naturliga det faktiskt är.
Ja ande världen jublar då vi klarat av vår resa här på jorden oavsett längd och den dag jag själv kliver över , då blir det fest med alla som gått före.
Ja Susanne man kommer i chock när man mister sina kära och det gör så ohyggligt ont i själen och kroppen – man önskar man kunde sätta på ett plåster , men……..
Det är då tecken från våra nära o kära betyder så mycket, att man vet de finns och lever vidare i andens värld som ligger så nära vår men ändå så långt borta.
De kommer oss nära i drömmen och viskar i vårat öra – jag finns , jag är med dig. var inte ledsen.
Kram Jane