Inga-Lill
jag känner verkligen med dig i din fina berättelse ang din Dotter. Visst är det så just den där fysiska saknaden, att bara få hålla om en liten stund.
Så fina tecken du fått, på att livet fortsätter. Jag o min Dotter Ulrika pratade oxå mycket om efter livet/Andevärlden. Då lovade hon att ge mig tecken så fort som möjligt o den bekräftelsen kom på begravningen, den största Ängelen visade sig o Ulrika försökte ta sig ur sitt kort som stod på ett bord, det var fler som såg detta fenomen. Två underbara tecken utan tvekan en hälsning från Ulrika.
Tecken kan man inte gå o leta efter då kommer dom inte. När du minst anar så kommer dom o då oxå med en bekräftande underbar känsla. Så fungerar det för mig. Hur fungerar det för dig?
??Susanne