Återigen en “himla” intressant diskussion… Själv tror jag denna skiljevägg kan kännas olika beroende på i vilken tid man lever/ levde i och vilken situation man är i livet. Tror detta hör ihop med att förr i tiden levde man på något sätt “närmare” döden hela tiden, jämfört med nu. Det kanske inte fanns samma förväntningar på att vi alla skulle bli gamla, då man levde helt annorlunda liv och man kunde inte förlänga livet på samma sätt som med vår moderna sjukvård.
Nuförtiden kommer andra sidan närmare till oss (om vi inte har ett intensivare “intresse”) när livet rycks ifrån någon av våra nära och kära. Då blir/ känns detta band eller skiljevägg mellan våra världar tunnare.
Så är det för mig i alla fall, även om jag är öppen för andliga frågor.
Under min mormors begravningsgudstjänst tog prästen faktiskt upp ämnet på ett fint sätt. Han sa;
“Ibland så är det bra för oss om vi längtar till himlen.”
Han menade att det är ok att känna denna längtan. Inte som något negativt, att vi vill bort från denna värld, men att vi mår bra av att reflektera över längtan till himlen ibland.
Om vi gör det tror jag väggen känns tunnare också…
//Joel