För att förstå någonting om livet, döden, andevärlden och så är nog en stor självkännedom viktig att ha. Man måste ju hur som helst utgå ifrån sina egna perspektiv. Utan att förstå sina egna rädslor och sina egna sår i jag-bilden-identiteten är det omöjligt att få klarhet i vad som är vad i sina upplevelser och var de kommer ifrån.
Men självkännedom är inte någon lätt sak, utan det är något man får tampas med under hela sin levnad. T.ex. rädslan för döden. Är det egentligen döden man är rädd för, när man säger sig vara rädd för döden? Kanske är det mera rädslan för detta livs osäkerhet och ett (som man tror) likgiltigt universum som ligger bakom rädslan.
Joel: Ja, vi borde nog alla längta lite mer till himlen, det vore nog välgörande för vårt liv här på jorden.