Hej Susanne! Att uppleva att healing vill ta sin väg genom mina händer är underbart! Tillfället jag beskrev ovan blev helt rätt eftersom min hundvän genast bara damp ned på golvet och tog emot när jag vände mig till honom med mina varma händer. Han är en pigg vovve på tio år utan, vad jag vet några krämpor. Han har tidigare haft två hunddamer som sällskap vilka är borta nu. Dessa två fick båda hemsnickrad healing av mig då och då när de vart gamla och skröpliga. Då brukade hunden jag nu har kvar genast komma och sätta sig bredvid med kisande eller slutna ögon. Det var liksom uppenbart att han kände av den goa värmen fastän jag vände mig till hans kamrater… Härom dagen försökte jag mig på att ge honom healing igen men blev omedelbart dissad! Med en fnysning lämnade han mig och la sig att sova i soffan utan att bevärdiga mig med en blick.. kanske var det nåt annat han ville ha… nåt gott ur kylen, istället för hundmaten i skålen eller kanske bara min plats i favoritfåtöljen… 🙂