Tycker mycket om din meditation och när jag mötte min andliga vägledare är det en man med nån form av blå kåpa. Har dykt upp förut och jag har även sett att jag tidigare målat honom.
Gjorde för en längre tid sen en liknande meditation och det var liknande men då med en brun kåpa. Han visar aldrig sitt ansikte utan har huvudet böjt .
Han satte sig då mitt emot mig och gav mig en nyckel i guld. Jag tror jag förstått den gåvan…
denna gång i din meditation var första gången jag verkligen bad min guide komma riktigt nära. Jag kände mig under meditationen inte fullt avslappnad så jag förväntade mig inte mycket men tänkte det var bra med försök till avslappning.
När han sen kom började jag gråta ordentligt vilket verkligen överraskade mig. ? Jag var inte med på det alls. Gåvan han räckte fram var ett ljusblått brett sidenband som han höll ut med händerna…
funderar på det än vad symboliken är.
Det svåraste tycker jah är att våra lita på det som känns som ens egna fantasier men jag tror med tiden och när man fortsätter så lyckas man kanske våga tro att man inte bara tokar. ? Men det är så svårt det där, att våga tro…