Har nu jobbat på omväxlande med kontemplation och självhealing ett tag. En del små svårigheter har dykt upp, -det har blivit svårare att inte ha förväntningar, att behålla känslan av barnets nyfikenhet, att inte vara “för aktiv” och gå på med frågor i mötet med AL utan att kanske ge tillräckligt med tid att lyssna in svar. Nu senast blev jag dock överraskad när jag klev in genom dörren och omedelbart omgavs av grå ogenomtränglig dimma….
Känner mig ibland stressad av tanken att det snart är slut på tid och att Janes röst snart kommer att börja be om avslutning. Att tilltala “Min Andlige Ledare” har också blivit knöligare, det känns som ett så formellt tilltal. Skulle vilja ge min vän ett annat namn som betyder något för mig, något mer personligt. Det är nästan aldrig så längre att jag upplever någon gestalt eller mänsklig form med ögon eller andra drag. Jag känner av AL i kroppen. Ibland redan innan jag trätt in genom dörren.
Efter avslutad meditation kan jag känna förnimmelser i kroppen fortfarande i form av pirrningar på hjässa, händer, tryck och tyngd i olika delar av kroppen om jag tolkar som att jag inte har lyckats sära på min och AL energier, alltså inte kunnat avsluta på riktigt, dvs. “gått ut ur dörren” och stängt den ordentligt om mig.
Tar gärna emot reflektioner och råd !