Förresten! Jag kom på här om dagen att jag känner igen upplevelsen av att i meditation vara omgiven av grå ogenomtränglig dimma. Tillbaka i tiden då jag mediterat har jag haft den inre bilden av att sitta stilla på en grå sten i en grå dimma. “Grå dimma” kan det vara som någons “andliga ljus”? Jag läste att du skrev att det är det som bli kvar av oss efter vårt liv i kropp, -vårt ljus…
