Intressant att du säger att det hänt dig som barn för jag det var likadant för mig! Exakt samma känsla jag fick vid kanalisering hade jag haft som barn när jag var ensam och mörkrädd på natten. En känsla av att vara högre upp än allting, eller en känsla av att sugas bakåt och vidare någonstans.
Jag kunde också som liten lämna min kropp (tror jag). Det kändes som om jag såg mig själv utifrån men sen var det som om något kastade tillbaka mig till kroppen igen.
Min första lite läskiga känsla var första gånger jag i meditation mötte min guide. Jag kände nämligen att hela världen vred sig. Som om allting var helt annorlunda men såg likadant ut. Overkligt liksom!