- Detta ämne har 1 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 1 vecka, 6 dagar sedan av
.
-
Inlägg
-
MIN FÖRSTA SORG
Sorgen ingår i vårt liv, alla får ta del av den någon gång.
jag fick själv uppleva min första stora sorg vid 5 års ålder.”Min familj hade hyrt ett litet hus på en bondgård i Stockholms skärgård, det var försommar-varmt ute.
En tidig morgon var jag ute o gick på gården alldeles själv, då plötsligt får jag syn på en liten fågelunge som levde men var alldeles vilsen av skräck där den låg, den hade ramlat ur sitt bo, nu ropar den förtvivlat efter sin mamma.Jag blir så berörd av det som väcks i mig att jag försiktigt tar den lilla fågelungen i min lilla hand. Jag värmer den kupar mina händer o springer hem.
När jag kommer in ropar jag förskräckt på min mamma som hör mig.
Svaret jag får är att jag inte skulle plockat upp fågeln utan låtit den ligga kvar där på marken, jag grips av panik försöker förklara att då dör den.
Jag måste rädda den lilla fågeln med både värme o mat, jag hittar några små pinnar o lite torrt gräs o så lite bomull som en värmande bädd.Jag visar stolt upp mitt räddningsförsök, säger att nu behöver boet få vara nära mig i natt, men den tanken slogs snabbt bort ifrån mig – ”Den får absolut inte vara här inne!”
Efter många tårar kom vi överens om att den fick bo i en mörk byrålåda till nästa dag.
Glad gick jag upp nästa morgon för att hämta pippin o ge den lite mat, men förskräckt såg jag nu att den var död.
Det var ju det som inte fick hända, jag skrek av förtvivlan o tårarna rann på mina kinder resten av den dagen. //Den här dagen skapades ett svårt minne för mig som bara var 5 år o fick ta del av en slags sorg av hur en förlust kan skapa denna hjälplöshet o saknad.
För mig var det den största o jobbigaste händelsen som jag då som ett litet barn fått uppleva.
Än idag sitter alla känslorna kvar med etsade bilder av hela upplevelsen. Min lilla Fågel ❤️ //
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.