Medial barnlek? :)

Hem Forum Övriga frågor Egna upplevelser Medial barnlek? :)

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #2099

    Hej!
    Tycker det kunde vara lite kul att höra från er andra här om små korta upplevelser av vad ni gjorde som barn!

    Jag funderar då över de barnlekar som möjligtvis skulle kunna relateras till mediala, mediumistiska, eller sensitiva personer. Utöver sanndrömmar, varsel och den mer mediumistiska kommunikationen med andevänner som jag utelämnar här, pysslade i alla fall jag med olika sorts spontanlekar eller egenheter som ju kanske är mer av det intuitiva/mediala slaget tänker jag. Det kunde till exempel vara:

    Att ta på sig att hitta försvunna saker, leta rätt på försvunna djur eller känna in rätt lottorad (allt detta fungerade endast om man verkligen ville något på “riktigt” utifrån äkta omtanke om någon annan, blev jag snart varse som barn). Ofta lät jag någon annan ta på sig äran av det upphittade. Det var ju ädelt 😉

    Känna efter “energispår” fast jag inte kallade det något då. Minns bl a att jag utforskade hur jag blev varm eller kall i armen och det kittlade i handen som instrument då jag kände efter saker.

    Roade mig med att se efter färger eller ljus kring personer.

    Känna på spelkort med baksidan upp om de var “svarta eller röda”.

    Uppmärksamma när en sång spelades i mitt huvud – och att om jag då satte på radion så spelade den alltid där och då.

    Känna efter, ej intellektuellt men “känslomedvetet” var personer ville bli kliade eller masserade eller liknande (ofta sade de – Ja, just där har jag ont eller så, det blev då en direkt bekräftelse).

    Leka med om det jag förstod om en person föll in – om den sade det jag visste att den skulle säga eller gjorde något särskilt (en gång såg jag en man i ett stort garage göra inbrott i bilar  – satt blixtstill på min utkiksplats så han inte skulle upptäcka mig och gissade i förväg vilka bilar han skulle gå till, och väntade spänt på om det hände).

    Se på oärliga personer och ge dem onda ögat (eller kanske blåögd barnblick så de blev nervösa).

    Såklart se om man visste vem som skulle ringa i telefonen, eller förstå att man inte behövde klockor för att veta vad tiden var eller när det skulle ringa etc.

    Stänga av eller på apparater med tankeenergi (funkade ibland, men oftast flippade istället teknisk utrustning när man inte ansträngde sig).

    Se på djur och människor när de skulle gå bort (och sedan även se hur silversträngen lämnade kroppen om man var med dödsögonblicket).
    Ovan är några exempel på sådant intuitivt som i alla fall jag pysslade med antingen medvetet som i lek, eller helt omedvetet i bara farten.

    Har ni andra några roliga berättelser – egenheter ni pysslade med som barn? Det vore ju jätteroligt att höra!

    (Ofta skedde ju såklart även det transparenta livet eller vad man kan kalla det, utan reflektion ifrån barnintellektet. Som barn är man ju bara mitt i, och det blev ibland konstigt när vuxenvärlden reagerade med ilska eller skam då man som barn bara pekade på sådant som ju var uppenbart, men ibland råkade visa sig vara ömma tår att kliva på. Det kunde ju till exempel kanske tänkas att det blev något känsligt läge då man bara påpekade att någon vuxen ju var kär och träffade någon person… någon person som just kanske inte råkade vara den riktigt rätta frun… Varför sköt de då den oskyldige budbäraren, var jag lika förundrad över varje gång?)

    /Johanna

     

     

    #2100
    Profile photo ofJane LyzellJane Lyzell
    Moderator

    Härligt inlägg Johanna – som minsting i en syskonskara av 5 har jag åkt på mycket stryk då jag avslöjat ganska mycket – eller jag slutade skvallra (som de kallade det ) efter för mycket vedergällning av dem .

    Men vist såg jag och uppfödd i ett ateist hem var det ju inte så populärt.

    Jag roade mig med att känna på presenter och julklappar och talade om vad som låg däri – fick bannor för det för jag hade kikat (som det trodde)

    Jag och djuren pratade men de ville inte vuxna tro på även om det visade sig vara sant de djuren sa.

    Mina sk lotsats kompisar Ande vänner ville de absolut inte höra talas om.

    Eller att mormor talade med mig på natten eller att jag åkte till månen och tillbaks , ja ja

    ja lite från den barndom jag växte upp med  🙂

    #2106

    Aj aj, inte lätt vara barn!

    #2108
    Profile photo ofJane LyzellJane Lyzell
    Moderator

    Nä verkligen inte 🙂

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.