- Detta ämne har 17 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 7 år, 2 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Är oskyldig, Jane. Gjorde inget! Tekniken lever sitt egna liv. Man får bara ta till sig läxan i tålamod 😉
Nåväl. Försöker skriva igen då. Ok, var var jag. Jo tror jag startade med att utbrista att det är spännande hur medialitet/känslighet tar sig olika uttryck i en familj. Självfallet behöver denna känslighet hitta sin form för var individ som försöker leva med sig själv och sina egenheter. På min ena förälders sida ser jag i syskonskaran hur denna känslighet/”intuitivitet”/medialitet tar sig helt olika uttryck. Kanske är även gränserna ibland hårfina mot olika diagnoser (inga nämnda). Att leva med sin känslighet är ibland en utmaning och ett stabilt psyke krävs. Något jag ändå ser som en rejäl styrka i min familj. Där finns direkt inga lättsuggererade personer. Några vill inte tillerkänna något annat än “vetenskap och beprövad erfarenhet” och är därtill hårda mot resten av de naiva syskonen som lätt luras att tro på allt vad medialitet heter.
Detta är ett troligen arv från min morfar som med sin stora rastlöshet och känslighet, kanaliserad i ständigt konstnärligt arbete och påhittighet, gång på gång förmanade oss att inte bli som farmor Olga. Hon som talade med de döda. Det är farligt eftersom man kan bli inspärrad. Min morfars rädsla var äkta och han visste vad som hände om man “kom utanför”. Dock anade man att han hade mer vetskap om saker och ting som han inte kunde berätta för oss. Det var min morfar. Idag hjälper han mig med att vara brobyggare i kommunikationen mellan våra båda existenssidor.
Dock talade man även på mormors sida om vad gammelmormor såg och var med om. Där var det nog mest berättelser om små tomtar som sågs och gjorde upptåg i familjen. Många var också de “sanna” spökhistorier min mormor berättade för mig om vad hon varit med om som liten flicka. Jag vet inte alls sanningshalten i detta men det var nog ändå en grund i att inte sätta gränserna för vad som är möjligt eller ej. Det är viktigt att inte vuxenvärlden stänger portarna för tänkandet, utan är öppna för att man kan erfara världen på så många sätt. Det är ju även så vi får våra forskare och vetenskapsmän som måste besitta en stor portion kreativitet och kunna tänka utanför ramarna för att se nya samband, så viktigt inte hämma olika sätt att se på världen, tänker jag.
Så, tack mormor för att du påbörjade det arbetet. Du är ju också med idag och drar lite i trådarna från “andra sidan”.Nåväl, det var lite långt om egentlige ingenting och bara om mormor och morfar. Hur ska jag nu få plats att skriva om resten? Kanske får bli ett nytt inlägg. Det finns så mycket att berätta för den som är intresserad i denna kategori “egna upplevelser”. Det är först i vuxen ålder jag ändå förstått att familjen är rätt speciell 😛
Är det fler som vuxit upp i “sådana här familjer” där det intuitivt inspirerade/känslighet/medialitet eller vad vi nu kallar det alltid funnits med? Det är ju såklart inte alla som utöver detta är medium (där är tyvärr kunskapen låg om skillnaden), men ändå har en stor känslighet som tar sig uttryck på olika sätt?
Hälsar Johanna
Oj vad spännande du berättar Johanna man vill höra mer 🙂
Vilken tur du haft uppväxt i den familjen med redan andligt intresserade förfäder och jag vet din mor med 🙂
Själv fick jag kämpa mig fram i ett ateist hem – men det har gjort mig stark i min tro och en efter en har jag övertygat mina familjemedlemmar om livet efter detta. Broshan tycker jag fortfarande är knasig men så är han kemi ingenjör med och kallar mig Legg Häx när jag certifierades av Colin.
Tur jag alltid haft min mormor med från andra sidan hela livet – så medialiteten finns där på mors sidan och min mamma har numera besök från andra sidan lite då och då på ålderns höst är dom där och hon vågar tro på det, fantastiskt.
Mina barn har det ju lite mer förspänt med mig som Mamma, de vet för jag har alltid talat öppet om andlighet- Alla mina barn är mediala, ingen har valt att utveckla det en så länge, för dem är det vardag och inget konstigt (nja kanske lite konstigt, ibland) De har sina upplevelser med ande världen och när det händer ringer dom sin Mamma 🙂
Ja familjen är en välsignelse för vår utveckling hur den en ser ut och i min övertygelse har vi valt vår familj för den bästa utvecklingen själsligen.
Jag hade en upplevelse igår (den 21/1) som ju är ganska vanlig inom det vi kallar det övernaturliga eller paranormala. Dock har jag aldrig upplevt det själv förut. Det är när lampor blinkar helt oförklarligt och utan anledning. Kan bara förklara att just nu har vi det ganska jobbigt inom familjen, för min gamle far är både dement och har svårt att klara sig och detta belastar min mor för vi har svårt att få ett omsorgsboende till honom. Detta är ju stressande för alla parter. Och som jag tidigare har nämnt så förlorade vi vår yngsta dotter förra sommaren och hon har sänt flera små meddelanden då och nu, men detta med lamporna var så väldigt tydligt och jag hade hela tiden henne i tanken att hon ville på ett tydligt sätt visa att hon ser att vi har det jobbigt o visa att hon finns med oss. Detta med lamporna kunde inte förklaras på “vanligt” sätt för de har aldrig blinkat förut och idag lyste de precis som vanligt igen. Det var bara tre lampor och de är sammankopplade med flera lampor på samma säkring och bara de tre lamporna blinkade inga andra.
Ing-Lill vad jag blir glad för din skull?Det blir ju en sån underbar bekräftelse från din Dotter. Får du oxå den där fantastiska känslan av lugn o ro samtidigt som din Dotter är med er o förstår att ni har det jobbigt. ?? Susanne
Ja, jag har känt hennes närhet väldigt mycket det senaste dygnet. Dels genom att någon tar mig i håret och en lätt smekning över min hand. Även som snabba skuggor i ögonvrån ibland och små ljud som inte har någon förklaring. Och visst känner jag ett stöd och ett inre lugn.
Ingalill, jag håller med föregående talare att det är fint att din dotter på så sätt visar sin närvaro och sympati när det är mycket och stressigt. Det är väldigt roligt när det blir så “fysiskt”.
Är väl medveten om att det elektriska går bärsärk ibland när det antingen är mkt runtomkring (tonårsbarn ell stress o liknande) ell när någon vill lommunicera. Ofta kommuniceras det på ett lugnt sätt tycker jag när det är andevänner fast ibland är det häftigt med. Häromånaden släcktes lampan på övervåningen samtidigt som ytterdörren gick upp hemma hos mig 🙂 (det var kraftigare, annars är det smågrejer med saker som slår på ocj av sig o småblinkar o så). Men när det är en själv så går saker sönder 🙁 har just pajat min jobbdator som nu varit inne på lagning en vecka på vwrkstaden men de hittar såklart inget fel. Men jag vet ju att den kommer krascha igen efter ett tag. Tur kollegorna sett hur den dör o tappar inställningar efer jag satt i laddsladdar i den iaf, så ngn tror på mig 🙂
sen är det ju det där med att få stötar av allt o alla ibland. Ibland är man mer elektrisk laddad än snnats. Något som jag också märkt av med flera pers med epilepsi att då ett anfall byggs upp får man också mkt stötar av varandra då man tar i varandra några timmar/en dag i förväg. Nåja, det kom ifrån ämnet.
/Johanna
Johanna – kan bara bekräfta det med elektriciteten i hemmet – många datorer och telefoner eller annat elektroniskt förbrukat i mitt hem – och skulle jag bli arg och råkar trycka på en lysknapp exploderar glödlamporna och det blir kortslutning – tur jag inte blir arg så ofta 😉
Eller hur Jane?
För några veckor sen strulade och gav den halvårsgamla (alltså bytt en gång efter den första lade av) laddningsladden upp. Sen var det då datorns tur (samma dator funkar tydligen för andra). Imorse steg jag in på kontoret -och så var den dagens elchock igång. Då en petade på förgreningsdosan sprakade och blinkade det till där jag ska sätta sladden och så kastade den prylen in handduken. Man vet aldrig hur mkt elektronikskrot det blir vid dagens slut hoho.
I onsdags den 8/2 kl fem på morgonen lämnade min gamle far denna världen. Han har varit väldigt dement och även sjuk på andra sätt så för honom var det nog en befrielse. När jag besökte min mor samma dag sa hon att hon hade hört pappas dörr till hans rum öppna sig men det fanns ingen där hon har också upplevt skuggor i ögonvrån ibland. Detta är jag övertygad om att det är min pappa som tar adjö. Jag har också haft en konstig upplevelse här i vårt hem idag när jag gick med dammsugaren och städade på förmiddagen, bäst som jag höll på och dammsög så stannade maskinen. Jag tittade först om sladden hade åkt ur kontakten, men den satt i ordentligt och inga säkringar hade gått för lamporna lyste som är på samma säkring. Då tittade jag lite mer på själva dammsugaren och fann att den hade stängts av med avstängningsknappen som stod på noll. Ja var själv en bit från själva dammsugaren när den plötsligt stannade så jag har omöjligt kommit åt knappen. Men som den jag är så sa jag högt att “jag vet att dammsugaren dånar men jag måste städa färdigt”. Därefter satte jag på maskinen igen och den startade som inget hade hänt. Jag upplever att såna här händelser blir intensiva när någon har gått över nyss!
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.