- Detta ämne har 39 svar, 8 deltagare, och uppdaterades senast för 5 år, 1 månad sedan av
.
-
Inlägg
-
Här kan ni ge era egna upplevelser om meditation eller kontemplations upplevelser- efter egen eller lyztrans vägledda meditationer/kontemplationer //Jane
Hur mycket kan det finnas i hjärnan av tankar som hela tiden kommer störande, den ena efter den andra som en flod som faktiskt aldrig hittar sitt utlopp! Det är inte lätt att bara låta dem glida förbi som alla säger är bästa sättet att komma undan dem.
När jag gjorde övningen hitta din andliga vägledare. Lite okoncentrerad ibörjan sen gick det lite bättre. Jag såg inte det lila det var lite som en grå dimma som ville lätta men det gjorde den inte riktigt. Jag hittade ingen dörr men jag såg in i ett rum såg en trasmatta och anade ett bord det fanns en gammal dam med lång kjol och randigt förkläde. Jag såg inte henne men fick den känslan.Sekunderna innan jag såg rummet blev jag varm i kroppen sen när du sa att vi skulle komma närmare blev jag kallare. Jag tror att det inte är dags för mig än att utvecklas jag har nog lite mer att klara av först/Eva
Har gjort övningen. Träffade någon jag kände igen. Såg att rummet, dörren, dimman inte var nödvändiga redskap för kontakt. Snarare upplevde jag att det i viss mening var förvirrande med detta landskap av bilder.
Mia Maria – prova att tänka på ordet in när du andas in och ordet ut när du andas ut – det brukar underlätta för tankarna att sakta ned .
Eva– den gamla damen är din andliga ledare , vår kontemplation är endast en teknik bland många andra för att komma till rätt förändrat medvetande för att finna sin ledare.
Christer– alla är olika och det ena passar kanske inte den andra – vår kontemplation är för att komma till rätt medvetande endast en teknik och inget absolut måste 🙂 Den du träffat är din andliga ledare .
Tack Jane! Jag har försökt med många mantran bland annat det du nämner. Men efter tio gånger är jag i en annan värld igen, utan att jag märker det. Antagligen måste jag envist fortsätta, fortsätta, fortsätta när jag kommer på att mantrat lämnat min hjärna! Det är jättejobbigt och irriterande, jag blir arg på mig själv. Jag är nog för stressad än trots att jag känner att stressen, efter 6 år från yrkesarbetet, ännu finns kvar i kroppen. Ja, ja, inget får vara lätt!
Mia maria när det gäller meditation får man gå till det jag kallar “Lalla land” mantrat ska ta dig till en annan värld och då behöver du inte mantrat längre, men kommer du på dig själv med att vardagens tankar kommer in då fortsätter du med mantrat igen . Lycka till //Jane
Tack Jane, Jag har använt denna meditation ett par gånger. Den är väldigt skön härligt meditera till
Jag fick gåva i början inte i slutet. Var armband med röda diamanter formade till hjärta, Runt hela mina handled
Skön känsla känna hur andliga ledare är nära mej.
Brukar känna av när han är nära mej, En härlig känsla. Värmer gott i bröstet och i mitt hjärta,När jag gör kontemplationer så har jag oftast svårt att befinna mig på rätt sida dörren innan det är dags att gå in. Jag känner hur jag liksom sugs närmare dörren, nästan tills jag BLIR dörren fastän min intention är att stå kvar. Jag vill vänta och göra som man ska men dras obönhörligt framåt… Jag har också svårt att lämna, vända mig från AL och gå mot dörren igen. Ibland vill jag bara vara kvar, det känns fel att släppa kontakten, vända ryggen åt och gå. En gång fick jag backa ut ur dörren och blev sen sittande utanför på golvet framför dörren en lång stund…
Lenanda– det kan vara så ibland och det är det som kallas att disciplinera sig – så övningen är bra 😉
Jag är alltså på rätt väg? Jag vet att du har pratat om att det är viktigt med disciplin i sättet man har”kontakt med andevärlden”. Har inte riktigt fattat vad du menat med detta tidigare. Att jag upplever att det ibland är oväntat svårt att göra på det sätt du instruerar övningen men att jag ändå står på mig och strävar mot att lyckas,- är det det du menar är “bra”? Bra övning i disciplin… 🙂
Tycker mycket om din meditation och när jag mötte min andliga vägledare är det en man med nån form av blå kåpa. Har dykt upp förut och jag har även sett att jag tidigare målat honom.
Gjorde för en längre tid sen en liknande meditation och det var liknande men då med en brun kåpa. Han visar aldrig sitt ansikte utan har huvudet böjt .
Han satte sig då mitt emot mig och gav mig en nyckel i guld. Jag tror jag förstått den gåvan…
denna gång i din meditation var första gången jag verkligen bad min guide komma riktigt nära. Jag kände mig under meditationen inte fullt avslappnad så jag förväntade mig inte mycket men tänkte det var bra med försök till avslappning.
När han sen kom började jag gråta ordentligt vilket verkligen överraskade mig. ? Jag var inte med på det alls. Gåvan han räckte fram var ett ljusblått brett sidenband som han höll ut med händerna…
funderar på det än vad symboliken är.
Det svåraste tycker jah är att våra lita på det som känns som ens egna fantasier men jag tror med tiden och när man fortsätter så lyckas man kanske våga tro att man inte bara tokar. ? Men det är så svårt det där, att våga tro…
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.