- Detta ämne har 26 svar, 7 deltagare, och uppdaterades senast för 7 år, 3 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Anna-Lena Hej? Fint du känner dig tacksam för din gåva att hjälpa andra. Jag känner ingen rädsla för att väggen blivit tunnare. Vi har kommit varandra närmare i all respekt och kärlek. Vi tar till oss en större upplysning och förståelse, blir mer och mer medvetna vad vi gör och hur vi behandlar vår jord och våra medmänniskor här. Vår andlighet ökar i samma takt som vi får större avstånd ifrån allt det onda som just nu finns på jorden.
Vi ser och känner att det som just nu sker med alla oroligheter är fel, även hur vi behandlar Moder Jord. Överallt skapas det “sår” som blöder och “skriker” om försoning och förståelse.
Rädslorna som skapas kommer inte från Andevärlden utan här ifrån Jorden, så jag håller med Jane där.
Rädslorna ligger hos dig själv, dom skapar du. Dom känslor du känner, är dina egna. Ta reda på varför du känner just så, då hjälper du dig själv med att förstå. ??Susanne
Återigen en “himla” intressant diskussion… Själv tror jag denna skiljevägg kan kännas olika beroende på i vilken tid man lever/ levde i och vilken situation man är i livet. Tror detta hör ihop med att förr i tiden levde man på något sätt “närmare” döden hela tiden, jämfört med nu. Det kanske inte fanns samma förväntningar på att vi alla skulle bli gamla, då man levde helt annorlunda liv och man kunde inte förlänga livet på samma sätt som med vår moderna sjukvård.
Nuförtiden kommer andra sidan närmare till oss (om vi inte har ett intensivare “intresse”) när livet rycks ifrån någon av våra nära och kära. Då blir/ känns detta band eller skiljevägg mellan våra världar tunnare.
Så är det för mig i alla fall, även om jag är öppen för andliga frågor.Under min mormors begravningsgudstjänst tog prästen faktiskt upp ämnet på ett fint sätt. Han sa;
“Ibland så är det bra för oss om vi längtar till himlen.”Han menade att det är ok att känna denna längtan. Inte som något negativt, att vi vill bort från denna värld, men att vi mår bra av att reflektera över längtan till himlen ibland.
Om vi gör det tror jag väggen känns tunnare också…
//Joel
Joel jag håller med dig, även Andligheten var ju större förr o man pratade mer om döden oxå. Ett ämne som jag hoppas det kommer att pratas mer o mer om, det är ju en helt naturlig del av vårt liv.
Absolut vi lever längre nu, men oxå “slarvigare” o mindre kärleksfullt, vi borde se och ta vara på varandra så mycket mer än vi gör o ges möjlighet till. Samhället försöker ju springa ifrån sin egen skugga o det håller inte i längden. Plötsligt börja vi glömma bort varandra.
Sjukvården ger oss idag större förhoppningar om ett längre liv, det blir lite “slit o släng” av vardagen tyvärr.
Men idag har iaf jag känslan över ett uppvaknande o närmande av den andliga tillhörigheten. Vi börjar sakta farten?i alla oroligheter som vuxit senaste tiden.
Det var fint sagt av Prästen o där håller jag verkligen med honom.
??Susanne
Tack alla för svar <3 Jag har faktiskt längtat till himlen ett tag nu men vill ej ditt egentligen så det ligger något i det ni säger. Min rädsla är också att jag ej törs meditera på samma sätt, vad tror ni det beror på?
By the way; kanonsida med ett sådant här forum där vi kan diskutera det andliga, härligt!
För att förstå någonting om livet, döden, andevärlden och så är nog en stor självkännedom viktig att ha. Man måste ju hur som helst utgå ifrån sina egna perspektiv. Utan att förstå sina egna rädslor och sina egna sår i jag-bilden-identiteten är det omöjligt att få klarhet i vad som är vad i sina upplevelser och var de kommer ifrån.
Men självkännedom är inte någon lätt sak, utan det är något man får tampas med under hela sin levnad. T.ex. rädslan för döden. Är det egentligen döden man är rädd för, när man säger sig vara rädd för döden? Kanske är det mera rädslan för detta livs osäkerhet och ett (som man tror) likgiltigt universum som ligger bakom rädslan.
Joel: Ja, vi borde nog alla längta lite mer till himlen, det vore nog välgörande för vårt liv här på jorden.
Anna – Lena – tack för feedbacken om vårt forum , det värmer 🙂
Jag Startar en egen tråd om just rädslan att meditera så kan vi reda ut det i den tråden istället 🙂
Här hittar du nya tråden ; http://www.lyztran.com/lyztrans-forum/topic/radsla-att-meditera-ensam/
Ni är för underbara alla
och ett mycket bra svar ifrån er Christer, Jane och Susanne. Jag tror själv att det är rädslor hos mig som jag nu “äntligen” ska släppa så därför uppstår min rädsla. Härligt Jane med ett nytt inlägg om meditation. Vi lär oss hela tiden 😉Christer – Jaa så är det?
Självkännedom är A-O det låter så enkelt men det är en del av att förstå sitt eget liv o hur man använder sig av dom erfarenheterna man får till sig. Att förstå sig själv o varför jag reagerade så.
Du nämner även döden. Jag är inte rädd för att dö, jag har sett döden o den kan t.o.m vara vacker (för en del kanske det låter konstigt) men däremot är jag fundersam på HUR jag kommer att dö, tid , smärta, sjukdom…..där har jag stor respekt. ??Susanne
Susanne: Ja, det är alldeles säkert att kommer att dö. Men vi vet inget om hur vi ska dö. Kanske det blir med sjukdom och smärta, kanske inte.
En till sak är säker – vi lever just nu. Låt oss inte glömma detta förunderliga faktum och känna ödmjukhet inför detta.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.