​“Får man ta djuren med sig in i himlen? Ja, det får man!”

får man ta med djuren till himlen

Medium Jane Lyzell ger sin förklaring.

Många personer undrar vart deras älskade djur tar vägen då de inte längre finns kvar på vår sida av livet. Många plågas också av att få ta dem till veterinären för att avsluta deras liv och går sedan omkring med ovisshet ”om” de gjorde rätt ?

Visst är det smärtsamt i hjärtat var gång man måste ta dessa beslut, men det är vår skyldighet som djurägare att se till våra kära vänner får ett värdigt slut.

I det vilda skulle våra husdjur inte leva så länge som de oftast gör med vår omsorg, därför är det vår skyldighet att hjälpa dem över när det är dags. Jag blir själv berörd i hjärtat när jag skriver denna blogg. Så mycket har alla mina djur betytt för mig.. eller ska jag säga betyder:)

Som medium kan jag lugna er. De finns med oss i nästa värld och väntar på oss tills den dag vi återförenas igen i andevärlden.
De hälsar gärna på oss andligen och jag själv har ganska fullt i min säng av dem som kommer som vanligt och lägger sig hos mig då det är dags att sova.

På mina storseanser kommer de gärna tillbaks och meddelar sig att de finns med ifrån andra sidan och då är det med deras nära och käras släktingar (människor) som gått före till andevärlden.

Har även varit med om att både hund, katt  och häst har kommit igenom i fysiska fenomen i EVP. De har alltså förmedlat sig till sina hussar och mattar i seans- förhållanden. Mjauat, skällt och gnäggat, precis som de alltid gjort i livet. Visst är det fantastiskt!

Händelse ur mitt liv nedan:

Min första egna hund fick jag vid 12-års ålder, Wendy, Teacher`s Wendy. Min lilla “schnoda” som jag kallade henne. En renrasig Golden Retriever med fin stamtavla.
Jag var överlycklig. Men lyckan varade inte så länge, 2 år ungefär. Sedan vart hon sjuk och blev tvungen att avlivas. Det var en mörk dag i mitt liv. Jag var förkrossad och otröstlig.

Så Wendy bestämde sig att komma tillbaka till mig och vara hos mig tills jag inte sörjde henne längre. Det här var nog den första kontakten med fysiska fenomen som jag upplevde då, men inte tänkte i de termerna.

På den tiden hade jag en gammal fjädersäng, som var som en hängmatta i mitten. Då Wendy fanns i livet så sov hon alltid under sängen precis där madrassen hängde ner som mest och varje gång hon vände på sig så lyftes madrassen.

Detta fenomen fortsatte efter det att hon gått över till andra sidan, i ungefär ett år tid, tills jag bytte säng. Då upphörde det och jag var botad i min sorg. Det var en enorm tröst att ha fortsatt kontakt med henne så lång tid efter hennes övergång – det kändes naturligt!

Så försök att torka dina tårar efter ditt kära djur i vetskap om att de finns med er andligen och att ni möts igen i andevärlden. Den tacksamhet jag fått av alla mina djur ifrån andra sidan att de fått lämna sina fysiska plågor. Att mina beslut  för dem var rätt –  den kärleken skulle smälta ett isberg.

(C) Lyztran.com //Jane Ly

78 thoughts on “​“Får man ta djuren med sig in i himlen? Ja, det får man!”

  1. Monika says:

    Hej
    Jag började gråta när jag läste din text. Min älskade katt Felix dom alldeles för tidigt (skulle precis fylla 7) 2011. Jag sörjer honom fortfarande. Den bästa vän jag haft och en fantastisk katt. Tyvärr fick han cancer, något jag inte föreställt mig att skulle ske. Han var nog min livs kärlek och jag miste honom alldeles för tidigt. Jag har svårt att känna att han är här. Hur ska jag kunna förlika mig med känslan att det kanske var jag som gjorde så han fick cancer på något sätt och saknaden hur gör jag med den? Vänligen Monika Ågren

    • Hej Monika
      Ja inte lätt mista våra bästa vänner , beklagar din sorg <3
      Att din katt Fick cancer har inget med dig att göra - ta det till ditt hjärta
      Det bästa du kan göra är att veta att han nu har det bra och att ni möts igen då det är dags - och minst när du anar ska du se han ger sig andligen tillkänna //Kram Jane

  2. Lennart says:

    Det första djuret som jag fick kontakt med i andevärlden var vår första hund. En storpudel med namnet Pedro. Han sade till mig att jag inte skulle ha några skuldkänslor för jag har det väldigt bra nu.Har haft dåligt samvete för jag gav honom en dålig uppfostran

  3. Gitte says:

    Det är verkligen som du säger. Djuren stannar kvar ca ett år och någon längre. Jag har haft tre katter och en hund. Hunden låg hos mig i mina knäveck ca ett år.jag kunde även höra hans tassar när han gick över trösklarna. Jag hittade även hårstrån i böcker på kläder mm. Vilket var konstigt då han var korthårig. Ja har min andra katt som först nu verkar slutat ropa på mig mindre efter ca sex år. Det var en tuff tid då jag var tvungen att ta beslutet.hon var jätte klok och ibland kunde man tro att hon var människa eller trodde det själv. Hon missade i toalettstolen o väntade på att man skulle spola den ville hon gärna äta sittandes vid bordet på en stol och ha maten på fat som resten av familjen. De andra hälsar på ibland men det är skönt att känna att dom finns där.

  4. Gabriella says:

    Hej….så härligt att det finns ett forum för just denna fråga…..djurens andliga resa…….för mig finns det ingen skillnad mellan oss människor och resten av djuren…..varför skulle det…! ?
    Min kära, älskade hund Lala dog för fyra veckor sedan …..hon var nio år och slutet kom fort och chockartat….det tog en vecka ifrån att hon började visa små tecken tills hon var svårt sjuk…..en aggressiv cancer invaderade hennes kropp…..
    ……hon måste ha hållit emot länge…..ville inte lämna mig……vi hade en enormt tät och nära kontakt…..
    Så hände det cirka en vecka efter hennes död att jag hörde henne skälla i trädgården…..det var hennes skall…..hon skällde som hon gjorde när det kom någon hon kände…..jag gick till fönstret och såg en svart bil på min uppfart, gick till dörren och öppnade….där stod en väninna … en person som min hund tyckte mycket om…hoppas och tror att hon har det fint och att vi ses snart igen…..
    Gabriella

    • Hej Gabriella
      Beklagar din förlust av din kära vän Lala – ni måste haft starka band då hon visat sig så tydligt för dig – härligt och tack för du delar med dig //Jane

  5. Annika Goffhé says:

    Jag hade en liten Ceskyterrier som jag älskade oerhört. Hon sov alltid hos mig i sängen. Långt efter det att hon var borta kunde jag förnimma henne i sängen på nätterna. Åratal efteråt kunde jag plötsligt vakna jublande lycklig i känslan av att jag kännt henne hoppa upp i sängen och tassat fram till mitt huvud och rullat ihop sig bredvid mig

  6. Lis says:

    Jag kan inte nog säga hur djupt tacksam jag är över att läsa det du skriver, har läst texten gång på gång.
    Min älskade kattpojke fick somna in i all hast den 28 maj och jag befinner mig ännu i bottenlös sorg och chockvågor kommer med all kraft. Midas låg och sov i godan ro på min säng efter att nyligen ha ätit. Han var som vanligt och jag kunde höra hans njutningsfulla andetag där han låg mjukt och bekvämt på sängen. Plötsligt hoppade han ner på golvet och kräktes två gånger. När han gick därifrån verkade han ostadig och han lade sig snart ned. Nu började han skrika högt av smärta och nu kom den första chocken, bakbenen var förlamade. Trots den oerhörda smärtan kämpade och kämpade han och ville dra sig fram på frambenen. Jag tog upp honom och gick till soffan för att låta honom ligga mjukt medan jag i hast förberedde färd till djursjukhuset. Skriken blev under tiden högre och högre, tungan blev blå och kröktes och han fick svårt att andas. Vätska pumpade plötsligt upp från lungorna. Plötsligt skedde allt som i en mardröm, man följer med i handlingen men det är så outhärdligt att man bara vill vakna upp. Men det fortsatte medan Midas skrek allt högre under färden men kämpade, kämpade.. Väl framme på djursjukhuset togs han omedelbart omhand, hans plågade skrik avslöjade på långt håll hur akut det var. Veterinären konstaterade att han fått en artärtrombos, ett tillstånd som är bland det mest smärtsamma en katt kan få. Bakbenen var kalla och han höll på att kvävas av vätskan i lungorna. Ändå kämpade han alltjämt. Veterinären förklarade att han måste få somna in omgående för att han fortast möjligt skulle slippa det fruktansvärda lidandet. Jag hörde och såg hans rädsla när sköterskorna rakade och förberedde för infart. Jag var i chock men bad om att få hålla honom när han skulle ges sprutan. Jag höll honom i famnen och när hans hjärta stannade trodde jag att mitt hjärta stannade samtidigt med hans. En del av mig dog med honom. Nyss var vi hemma och han mådde bra, plötsligt sitter jag med hans döda kropp som jag så småningom får lägga ned i en vit låda och se den bäras bort av en djurvårdare. Plågan att komma hem och inte mötas av Midas var obeskrivlig. Min älskade Midas, han som alltid var min enda och största tröst. Det var bara han och jag. Han blev 11 år och jag hade sett fram emot ännu några goda år, förhoppningsvis många år t o m. Han var ju pigg och frisk. Han var mitt allt och det är outhärdligt att leva kvar ensam där han lämnat ett så stort tomrum. Genom åren har jag fått ta avsked från många älskade hundar och katter. Alltid i djupaste kval och med smärtsam sorg och saknad. De var alla gamla och fick somna in i lugn och ro. Det som gör det så outhärdligt med Midas är att han fick plågas svårt, jag kan inte glömma hans skrik och hur han mitt i allt fortsatte kämpa för att försöka ta sig fram med hjälp av frambenen. Jag hade bara honom och han fyllde upp livet och hemmet. Sorgen och saknaden är svår. Den enda trösten är tanken på att han inte lider längre men jag plågas samtidigt av minnet av att han behövde uppleva så mycket rädsla och kaos när han i all hast måste åka bil som han inte tyckte om, och sedan den med nödvändighet abrupta omhändertagandet av personalen. Jag vet inte om han uppfattade att jag höll honom när hjärtat stannade, han var så smärtpåverkad, jag kan bara hoppas att han någonstans kunde förnimma att jag höll honom i min famn, där han älskade att ligga. Tanken på att han lever och mår bra på andra sidan är trösterik och om han kan hälsa på mig då och då, om det vill jag av hela mitt hjärta hoppas. Tusen, tusen tack för ditt inlägg i bloggen, det dök upp som gudasänt.

    • Hej Lis
      Beklagar din sorg och det traumatiska du behövde uppleva med din älskade Katt – Den känsla som kommer över mig är att han viste du var närvarande och att han inte kände så mycket av det du såg hände med han – då han fick syrebrist och hans normala funktioner inte fungerade – däremot känner jag en enorm tacksamhet ifrån Midas nu – att han så snabbt fick hjälpen över <3 - Inte lätt n'r det händer - men min känsla blir han kommer tillbaks andligen när du lättat lite på din värsta sorg - kram Jane

      • Lis says:

        Tusen tack Jane, jag tar dina ord till mig. Midas personlighet var enormt kärleksfull och tillitsfull, jag ser fram emot den dag jag märker hans närvaro. Jag hann bara ha honom i knappt 6 år efter att ha övertagit honom från en ägare som inte hade tid för honom och han var ensam i en liten lägenhet mest hela tiden. Med mig var han aldrig ensam och han förgyllde mitt liv från första stund. Min älskade Midas. Varmt tack och stor kram för dina ord Jane.

  7. kjell chakrell says:

    Visst får djuren plats i himlen efter en nära döden för cirka 30 år sedan så såg jag en massa djur där iallafall

  8. Marie says:

    Hej
    Har en fundering. Ibland när jag e påväg och ska somna så vaknar jag till raskt av ett hundskall. Vi har ingen hund här bara en katt. Och jag undrar vad detta är. Det låter skarpt en gång och inget mer. O det är precis när jag är på gränsen att sova..

    Tänkte om du kunde hjälpa mig här. Det har hänt flera gånger.

    • Hej Marie
      Du har troligen en ande hund som vill du ska veta hen finns med dig andligen – kanske en hund du haft någon gång i ditt liv – //Jane

  9. Lennart says:

    den andra gången jag fick med ett djur, var när j ag fick kontakt med med Islandshäst Thora. Fick en klar beskrivning hur såg ut.
    Hon hade två män omkring sig. De försökte hon att knuffa b

  10. Steffy says:

    Tack snälla för det du skrivit om att man får ta med djuren i himlen, jag saknar min Trixa så otroligt mycket och även mina gamla vovvar och speciellt Estrella som jag hade när jag va liten. Blir så varm i hjärtat att läsa era texter.. kram på er

  11. Agnes says:

    Tack <3
    Jag undrar om djuren återföds, tror t ex att en kanin jag är matte åt var en älskad igelkott i sitt förra liv.

    Och jag vill även lägga till att jag tror vi utvecklas mer och mer till större medkänsla och kärlek, så att dödandet av andra djur också blir något onaturligt och onödigt.

    Vänliga hälsningar Agnes

    • Hej och tack för ditt inlägg Agnes 🙂
      Om man återföds eller inte som djur eller människa om det tvistar dom lärda – Om du känner det är så med din Kanin – så se det så vänligen //Jane

  12. Ann Danell says:

    Varmt tack för det här klargörande, för den läkande tröst som det här ger mig och min familj just nu…! I går fick vi låta vår så högt älskade
    schäfertik Fenja somna in från sjukdom och plågor. I 12 lyckliga år fick vi ha henne hos oss. Hon var glädje, kärlek visdom och en riktig jordängel. Min vuxne son som fick som gåva från början, och som är högkänslig liksom jag själv, är ensamstående och Fenja var hans absoluta allt i livet. Han känner in sorgens alla toner och nyanser och går nästan sönder i sin själ, det är så svårt att se. Han har mediala gåvor och jag hoppas att Fenja kan, när tiden är mogen, komma igenom till min son Pettter. Saknaden är bottenlös och det du här berättar är till ovärderlig tröst.

    • Oj Ann
      Beklagar verkligen er förlust av Fenja – jag vet hur det känns låta sin bästa vän gå vidare – det sliter i hjärtat.
      Av det du beskriver i den kärlek ni alla hade emellan så kommer hon visa hon finns med er på ett eller annat sätt <3
      Och kanske visar hon på en ny hund med liknande kvalitéer som henne själv när ni känner er mogna - min sista älskade hundvän jag behövde låta gå över till andra sidan fixade en ny hund för oss efter c.a 3 månader (var liksom inte en tanke på det först) men sen kom han vår lilla Rocky och sen kom en till Merlin och vet du de påminner om de två senaste paret hundar vi hade i personlighet fast de är andra raser 😉 - önskar att er sorg snart lägger sig - kram Jane

  13. Wenche Molthon says:

    Underbart Jane?. Vilken fin hjälp du fick ?

    Jag har foton på 3 st av mina katter som kom samma kväll på besök det var år 2000
    de syns tydligt som vita skepnader av deras katt kroppar
    de sitter vid sidan av mig och bakom mig
    Man ser ögon öron svans ja hela kropparna?

  14. Annelie says:

    Hej Jane!
    Jag vet inte om den här tråden är aktiv men jag skriver ändå.
    Din text gav mig hopp, det har varit så illa med min sorg att jag själv inte har velat vara kvar. För ca en månad sedan fick vi låta vår älskade häst somna in efter tarmvred. Det kom verkligen som en blixt från klar himmel då hon aldrig under vår omsorg hade haft problem med magen innan. Den första veckan när sorgen var som värst kom jag på mig själv med att tänka att jag ville ut till stallet och söka tröst, men det gick ju inte. Det var fruktansvärt att få förlusten att verkligen sjunka in.
    Gumman som vi kallade henne blev nästan 25 år gammal och vi fick ha henne i 17 1/2 år utav de åren. Hon har verkligen förgyllt mitt liv och min vardag på alla sätt.
    Så tack för denna text! Eftersom du arbetar som medium kan man verkligen lita på att det är sant det du skriver, att våra älskade djur får leva vidare! ❤️ Jag hoppas jag får en påhälsning snart.
    Kram

    • Hej Annelie
      Beklagar din förlust av din kära vän – jag vet hur det känns har själv 2 hästar i andens värld och du kan vara lugn din vän kommer att komma tillbaks på ett eller annat sätt kommer du känna av henne- var lyhörd. Hästar är ju speciella och den kontakt man har med dem är mer eller mindre telepatisk – de förstår så mycket och är så kloka. De du kan ta med dig av hennes bortgång är att hon nu tyckte du klarade dig på egna ben och inte behövde henne mer i fysisk form(energi) – hon kommer bära dig andligen igenom detta och i drömmens värld rider ni igen tillsammans 🙂
      Jag har ett flertalet gånger förmedlat hästar som kommit tillbaks till sina ägare på mina storseanser och privat seanser och det ger en sådan kärlek i att man vet de lever vidare sida vid sida fast i andlig form .Kärlekens band kan inte den fysiska döden bryta / Kram Jane

  15. Ia says:

    Jag förlorade min 19-åriga hund idag. Såg att hon snabbt blev sämre, så allting blev plötsligt akut. Hon va pigg nästan in i det sista. Det var hon och jag de 18 åren jag fick ha henne, vi läste av varandras känslor liksom. Känner att jag varken kan ta bort vatten- eller matskålen idag, känns att hon finns här än, fast hon somnade in på djursjukhuset…

  16. Pil says:

    För några dagar sedan var vi tvungna att låta någon väldigt speciell få sluta sina dagar. Jag känner att beslutet var riktigt, men även att jag har väldigt svårt att släppa taget. Till historien hör att denna individ gick igenom flera olika sjukdomsproblem, som vi mot alla odds kämpade oss igenom, men till slut fick vi alltså ge upp. Något annat hade inte varit värdigt. Tror att mitt problem att släppa taget beror på just detta att vi har gått igenom så mycket tillsammans. Vi fick 17 år tillsammans dock.

    • Pil Beklagar din sorg – ja inte lätt släppa taget om våra bästa vänner djuren- det blir speciella band
      17 år är lång tid du får glädjas åt att ni fick så många år tillsammans. De band ni skapat kan inte döden skilja så var vaksam när din vän ger sig till känna andligen

      Vänligen Jane

  17. MiaMaria says:

    Tack för dina stärkande ord. Lät vår högt älskade kanin somna igår och trodde aldrig att sorgen och saknaden skulle vara så total. Tankar som gjorde jag rätt, gjorde jag det för tidigt… men jag gjorde det av kärlek. Att göra det innan han skulle få ont. Han var så speciell, så otroligt snäll. Aldrig har han försökt att bitas, han var så mycket mer än ”bara” en kanin. Tröstar mig med att han nu kan springa fritt på ängarna. Jag älskar honom. Kram till dig

  18. Hej MiaMaria
    Alltid tufft behöva ta det där sista beslutet , men du gjorde rätt i det fria hade kaninen aldrig överlevt så länge, vi människor förlänger deras normala tid och det är ju vår skyldighet att ge dem värdiga slut <3 -Vet hur tufft det känns - kram Jane

  19. Inger Kokko says:

    Hej Jane!
    Igår fick jag och min dotter Julia fatta det svåra beslutet att låta vår älskade hund Pörri somna in. Han vägrade gå i trappor och åt inget på morgonen. Hade svåra ledsmärtor och bara flämtade trots värkmedicin. Ledbanden var av. Led han hos veterinären och var han ledsen på oss? Hans kropp skall delta i gruppkremering är det ok för honom?Saknaden är stor. Drömde om min döda pappa natten före. Vad betyder det? Kram, ❤ Inger

  20. Hej Inger
    Beklagar er förlust av er älskade hund – vet hur tufft dessa beslut är , men ni gjorde helt rätt
    Det är ju vårt ansvar som djurägare att ge dem ett fint avslut precis som ni gjort och jag kan känna tacksamheten från er hund för ni lät han få somna in <3
    Djur vet när det är dags och han är tacksam för ert beslut och han led inte hos veterinären.
    I kroppen bor inte er hund längre så det spelar ingen roll om han gruppkremeras eller inte.
    Pörri är nu med din pappa det var det han ville få dig förstå med drömmen <3
    Kram Jane

  21. kjersti andersson says:

    Jag fick ta bort min älskade katt Tosca i april 2018. Var hos veterinären flera gånger men fick aldrig någon direkt diagnos. Medicinerade med kortison ett tag, men blev bara sämre. Jag hade bestämt.att låta henne somna in hemma med veterinär. Hon blev plötsligt sämre och i.april åter till veterinär. skulle undersökas och jag skulle hämta henne kl 16.30. Det blev inte.så. Jag hann inte fram för att ta farväl.
    Förutom sorg och saknad känner jag fruktansvärd skuld att hon somnade in utan mig..Kan inte komma över detta. Finns i mina tankar varenda dag. Känns som ett stort.svek mot lilla Tosca.
    Jag älskade verkligen den lilla katten som jag tog från katthem när hon var ca 5 år då. Hon var med mig i 8 år.
    Hur går jag vidare
    Hon blev.

  22. Hej Kjersti
    Beklagar din förlust av Tosca – Våra katter är kloka och hon visste det skulle bli tufft för dig vara med henne vid övergången och hon hade lättare släppa taget då inte du var där- därför blev det som det blev – så ha inget dåligt samvete – det var meningen så <3
    Er kärlek emellan gör att ni ses igen en dag då dina egna dagar är till ända och troligen kommer hon visa sig rent andligen hos dig innan dess - så håll utkik <3 //Jane

  23. Inger Kokko says:

    Hej Jane!
    Har dåligt samvete när min hund Pörri hade övervikt. Känns att han kunde ha levat flera år till. Har skrivit tidigare till dig när jag och min dotter Julia måste fatta ett svårt beslut att låta vår hund Pörri somna in på grund av svår värk, som medicinen inte bet på. Förorsakade vi hans ledbesvär när han vägde för mycket? Känns inte bra om det är så, att han kunde ha levat flera år till. Har nog accepterat att vi måste fatta detta beslut, men undrar ändå.
    kram,
    Inger Kokko

  24. Hej igen Inger
    Oroa dig inte för det – inte ert fel- (även om man så klart inte ska övergöda hundar eller katter) Tyvärr är hund o Katt foder inte de bästa som finns i vanliga affärer, alldeles för högt proteinvärden- inte lätt veta det. I Pörris fall verkar det vara ett medfött organiskt fel också på han vilket gjorde han inte kunde tillgodogöra sig det han åt ordentligt(hade han levt vidare skulle ni upptäckt han fått diabetes) Så ert beslut var helt rätt, ni hjälpte han slippa plågas mer <3

    Kram Jane

  25. Inger Kokko says:

    Hej Jane,
    Tack för ditt svar och stöd. Hjälper oss i vår sorg. Vet nu att vi fattade rätt beslut. Pörri behöver inte lida mer. Man får ta en dag i sänder och sedan kommer de fina minnena. Vi bestämde ändå att ta hit Pörris urna och det är vi glada för. Han skall begravas vid sommarstugan. Det var den plats han älskade så mycket. Där fick han springa fritt och jaga sorkar etc. Där finns också vår älskade katt Misca. En dag träffas vi alla igen. Men livet fortsätter och vi med det. De fina minnena blir kvar och han finns i våra hjärtan.
    Stort tack än en gång och Allt Gott! ö. Inger Kokko med familj!

  26. Inger Kokko says:

    Hej Jane!
    Det blev en fin avslutning för Pörri. Nu tar pappa hand om honom och en dag träffas vi alla igen. Det vet jag?
    Tack än en gång!

    Kram,
    Inger❤

  27. Maria says:

    Hej. Vi fick avliva vår älskade hund i lördags och det gör så fruktansvärt ont.. Han var min ständiga följeslagare och vi fick 15 år tillsammans. Hade gjort allt för att få veta att han mår bra och att det var rätt beslut vi tog. Jag saknar honom så fruktansvärt 😰

  28. Hej Maria – känner med dig <3
    Aldrig lätt behöva ta det där beslutet att de ska få somna in men det är också våra skyldighet som djurägare. du gjorde helt rätt , din hund behövde inte plågas in i slutet tack vare dig och ditt kloka beslut.
    Hjärtat hänger inte med i detta och blöder nu - men var vaksam på signaler så ska du se din hund visar sin glädje för dig att han mår bra nu och att du tog rätt beslut <3
    15 år är ett långt kärleksband och det kan inte döden bryta //Kram Jane

  29. Kasper husse says:

    Hej Jane.
    Igår var det dags för våran älskade Kasper att få somna. Han blev 15 år varav jag fick 14 år med honom. Smärtan och sorgen efter min älskade hund känns outhärdlig, det enda jag tröstar mig med är att han hade ont i slutet och var väldigt trött, han var liksom klar här.
    Jag hoppas att min älskade lilla kasp kommer och hälsar på, och att han har det bra tills husse kommer och vi får vara tillsammans igen med våra andra nära och kära?!
    Han var en sån fantastisk vän som gav så mycket kärlek. Det enda jag hoppas på i livet är att en dag få vara med honom igen <3

  30. Beklagar Kasper för din förlust av din älskade vän .
    Med de kärleksband ni har kommer han garanterat att visa dig han är med andligt <3
    Vist var han klar 14 år är lång tid ni fick tillsammans och 15 år för en hund är gammalt – vilken tur han valde dig som husse som ombesörjde hans övergång i värdighet <3
    Vänligen Jane

  31. P-A says:

    Hej!
    Vilken fin text,skulle verkligen vara underbart att få träffa sina djur igen,saknar dom så mycket.
    För 2 dagar sedan var vår älskade hund smålandsstövaren Rita tvungen att gå över regnbågsbron,och hon var de senaste dagarna jätteglad och hon var glad att träffa veterinären,vilket hon aldrig har varit förut så var hon var nyfiken och hon pratade i ett.
    Men det som man undrar över är om hon är arg på oss för att vi lät henne gå. Och man undrar hur hon har det och hur hennes känslor är nu. Om hon var redo att lämna oss.
    Jag hoppas hon kommer att hälsa på oss.

    • P-a
      kul du gillar texten – vist kan våra vänner djuren komma tillbaks och hälsa på oss andligen – så var öppen för tecken i från din kära vän <3
      Hon är inte arg på er utan tacksam att få avsluta sitt liv värdigt och tacksam för ert beslut //Jane

  32. Lotten says:

    Hej!
    Är så ledsen. Igår fick våran älskade katt Rosa somna in. Hon har besvärats av allergi och kraftig klåda och hon visade tydligt på slutet att hon hade stängt ner. Hon flyttade ut på balkongen och hade alla sina saker där tillslut. Hon var så kärleksfull in i det sista och jag kan inte sluta gråta. Grät dagarna innan redan för jag visste att det skulle bli så. Hon fick healing veckorna innan av en vän och jag hoppas att det lindrade hennes lidande ngt innan hon gick över. Hoppas att hon hälsar på oss och att vi kan känna det.❤️. Älskar henne så min Rosa som bara fick bli 2,5 år😔.

    • Beklagar din sorg Lotten
      Aldrig lätt behöva ta det där besluten men du gjorde rätt och känner en tacksamhet ifrån din katt – healingen gjorde henne gott och hjälpte henne i övergången till hennes nya värld utan lidande – och en vacker dag kommer du kunna känna av henne på besök andligen 🙂 //Jane

  33. Ulrika Bengtsson says:

    Tack för trösten denna sida skänkte.
    Min älskade hund Nellie ska nu få somna in efter 12 år tillsammans. Hon har haft ett rikt och kärleksfullt liv, de första 6 åren arbetade hon som ”feel-good-hund” på ett demensboende och de senaste åren på landet där vi driver en liten verksamhet med djur och människor. Men hon har nu fått cancer och tacklat av fort den senaste tiden, så nu är det tyvärr dags, och mitt hjärta blöder. Hon är verkligen speciell och så omtyckt av många, jag kommer aldrig att glömma henne och jag hoppas att hon hälsar på mig ofta. Min far gick bort för precis ett år sen och de tyckte mycket om varandra, så jag hoppas att han tar hand om henne där på andra sidan. /Ulrika

    • Hej Ulrika
      Ja du det är tuffa beslut vi djurägare måste ta – men du gör helt rätt i ditt beslut. Förstår Nellie varit en extra kärleksfull hund som en feel-good hund, tänk vilket fint arbete hon har fått göra <3 självklart kommer din far ta hand om henne kärleksbanden finns ju redan där dem emellan och med den kärlek ni har tillsammans ska du se du snart märker av henne andligen - kram Jane

  34. Annika Eriksson says:

    Så fint skrivet Jane, men jag tvivlar så på allt som jag trott på förut. Det har hänt så mycket elände de sista 5 åren i mitt liv, många svek, min mamma dog, väldigt sjuk själv och nu har mina 2 fina kattsjälar 3,5 och 6 år gamla som var mina små änglakatter och kom och tröstade när jag var ledsen också döda. De dog nu inom 5 mån och jag tappar tron på allt, känns som att livet är så elakt och att jag måste vara en dålig människa när jag blir så straffad hela tiden. De var det sista glada jag hade kvar och så försvann de med, överkörda. Har haft andra katter som klarat sig 16 år men de har inte haft denna kontakt med mig. Jag är så sensitiv och de säger jag är medial men jag har aldrig känt av ett enda djur vilket är så synd för det hade hjälpt mig att behålla tron. Hur gör du när tvivlet sätter in, om det gör det för dig❤️❤️

  35. Hej Annika
    Beklagar dina förluster av dina katt vänner – inte lätt när de hastigt tas bort fören på det sättet. Ja du livet är tufft många gånger och det är i de perioderna vi växer och utvecklas som mest , även om man inte förstår det just då. Försök vänd det tuffa att söka svar, kanske utveckla dig i din sensitivitet, träffa likasinnade och lära dig förstå allt som händer runt om kring dig. gå en cirkel eller en kurs i andlighet eller medialt så ska du se du kommer förstå och känner när dina katter är närvarande, för det är dom 🙂 – det är endast din tunga sorg som gör du inte känner så mycket just nu- kram Jane

  36. Helene Mattsson says:

    Jag har haft besök på många olika sätt från mina hundar och min häst men vill dela en berättelse om en av mina daghundar, han hade jullov när hans matte ringde och undrade om jag kunde förstå varför han gick in i deras matsal och lade huvudet tungt på en stol.Enkelt, grannkatten som ofta var inne hos oss brukade ligga så på en stol under duken och katten hade precis blivit illa biten, riskerade tassamputation. När katten piggnade till slutade hunden deppa, de kommunicerade på avstånd.

  37. Suvi Meriläinen says:

    Har läst ditt inlägg många ggr och finner en tröst i den. Fick ta bort min älskade katt Kunigunda för lite mer än 2v sedan. Hon fick hjärtsvikt en andra gång. Hon var sämre denna gången och när jag såg henne i syrgasburen hur hon kämpade att få luft så blev beslutet att låta henne somna in. Kände att det var det rätta,trots att jag hade kunnat offra allt jag hade för att få ha kvar henne. Hade henne i min famn när hon somnade in,det gick på nån sekund. Var ensam med henne efter det och pratade till henne o klappade henne o grät,trots att hon redan var borta. Jag saknar henne så det gör ont o gråter dagligen. Hon var så speciell,alltid i min famn,svarade när jag pratade till henne. Hon var verkligen mitt allt,som min bebis. I 8år hade jag henne i mitt liv. Önskade att vi skulle få fler år ihop. Har henne i en urna och har en liten minneslund plats för henne här hemma.urna ,ett foto på henne och ett ljus. När jag känner mig redo så kommer jag köpa en ny kise av samma ras och hoppas att den kan bli lika go som Kunigunda. Men jag hoppas att kunigunda kommer vara hos mig och visa sig för mig. För hon kommer alltid har plats nr 1 i mitt hjärta.Den dagen jag möter henne på andra sidan så kommer jag gråta av glädje.

    • Suvi Beklagar din förlust av din kära katt <3
      Förstår det gör ont i själen , men vilket bra beslut du tog för din katt , nu mår hon bra igen och springer på gröna ängar ,frisk och lycklig tack vara dig och ditt beslut det är så bästa vänner gör för varandra.
      Helt övertygad om att din kisse kommer hjälpa dig finna en ny katt som kan fylla tomrummet efter henne! Och när du minst anar kommer hon besöka dig andligen- kram Jane

  38. Kasperliukas says:

    Jag mår så fruktansvärt dåligt och känner skuld och att jag svek han. Jag saknar min hund varje sekund som jag var tvungen att avliva:( för att han föll ihop med kramper, vi var ihop i vått o torrt i nästan 14 år. Jag hade inte förberett mig på att en dag kommer den svåra dagen. Jag trodde vi skulle få några år till. Vad hände?? Finns han med mig? Jag hämtade hem honom från veterinären för jag ville inte låta han vara ensam så jag begravde honom på gården där han alltid sprang omkring

  39. Kasperliukas jag kan känna din smärta och jag vet hur det känns – saknade är enorm. Du gjorde helt rätt i ditt beslut och besparade din vän mycket lidande, det är vårt ansvar som djurägare.

    Så fint av dig ta med han hem till gården och begravde han där på så vis kan du ha han nära i minne – tänk på att er kärlek kan inte ens döden skilja er åt – så var vaksam när du känner som han är hos dig – då är han det andligen <3

    Vänligen Jane

    • Kasperliukas says:

      Jag kände en siluett som passerade o jag blev rädd för den kändes större än honom mer likt en människo höjd. Men efter att jag läst allting här kände jag mig bättre. Känns som att jag förstår att jag ska inte sörja mer. Och det tror jag inte han ville heller att jag ska göra. Men jag känner att jag är egoistisk o måste få höra av honom om jag gjorde någonting fel eller om jag var orättvis. Jag lovade honom att aldrig avsluta hans liv. Han skulle få gå vidare själv av ålderdom .. men jag klarade inte av slutet då han krampade och lät så smärtsam

  40. Linda Liljeblad says:

    Hej! I fredags var vi tvungna att ta ett mycket svårt beslut att låta vår älskade familjemedlem Alice få somna in efter en tids allvarlig njursjukdom, son blev sämre trots behandling. Hon blev bara 10 år. Jag har alltid trott på andar, men tvivlar på att vi människor kan se och höra dem. På söndagen 2 dagar efter hände 2 konstiga saker. Vill bara höra om det var Alice som försökte kommunicera. Kag var skälv helt tröstlös i flera dagar. Även min man var ledsen. Vi har en katt kvar, Maya som är 9 år. Vi gav henne torrfoder, då gjorde hon något som Alice alltid gjort och som vi aldrig sett Maya göra. Nämligen ta upp torrfodret med sin tass och ta ut från skålen och åt utanför…detta gjorde Maya nu och vi blev förvånade. Senare på kvällen hörde både jag och min man högt krafsande på klöspålen, då hade jag precis sett Maya sova djupt i ett annat klätterträd som vi har. Jag gick upp och då sov Maya tungt och låg exakt som innan uppe i sitt träd. Jag trodde jav blivit knäpp. Men min man var med och hörde och såg samma. Kan detta varit Alice som försökt kommunicera med oss? Med vänlig hälsning, Linda

    • Linda Beklagar er förlust av Alice <3
      Alltid svårt då våra vänner djuren måste gå.....
      Men vist var det hon som kom på besök för ni ska förstå hon lever vidare och hälsar på er ibland - hon vill trösta er såklart

      Vänligen Jane

  41. Sofie Håkansson says:

    Tack för din fina text. Vi fick låta vår älskade hund Sharik somna in igår morse. Det blev tyvärr dramatiskt men jag var med honom hela tiden. Han blev nästan 15 år. Vi adopterade honom från Ryssland då han var åtta år, där han levt ett tufft liv. Men trots skottskada, bortskurna öron och ärrig nos var han den finaste själ som går att tänka sig. Lojal och kärleksfull från första början och så otroligt klok. När jag såg honom på bild och video visste jag direkt att det var honom vi skulle ta hem. Nu sitter jag bara och gråter och önskar att jag fick en liten stund till med honom. Önskar av hela mitt hjärta att vi ska få träffas igen och att han ska visa sig för mig så jag får veta att han har det bra även utan oss. Finns det något jag kan göra för att få kontakt med honom?

    /Sofie

  42. Sofie beklagar din förlust av din kära vän – det är alltid tufft behöva följa dem i deras sista andetag <3 Men vilken fantastisk tur ni haft som möttes och fick många år tillsammans.

    Er kärlek emellan kommer föra er tillsammans igen - ha tålamod och lyssna in i hjärtat så känner du när han är nära - blunda gärna och tänk i kärlek på han så ska du se du kommer känna hans närvaro <3

    Vänligen Jane

    • Sofie Håkansson says:

      Tack! Efter tre dygns intensiv sorg som gjorde fysiskt ont så lättade det plötsligt. Inte så att jag inte är ledsen längre, men jag kan tänka på honom med glädje och tacksamhet och jag får inte längre hugg i magen då jag ser sådant som påminner om honom. Jag ser bilder av att han är glad, vilket glädjer mig otroligt. Känner mig både förvånad och lättad, men också nyfiken och lite förvirrad, är det något som händer med själen efter några dagar? Vändningen kom så plötsligt….

  43. Hej igen Sofie
    Vad härligt du kan känna glädje lita till att det är hans glädje du känner hur han mår nu <3 - Ja det tar ungefär 3 dygn för själen att lämna vår atmosfär - helt o fullt - brukar man säga så det var det du fick erfara och känna hans glädje i mentala bilder till dig härligt <3

  44. Svantesson Rose-Marie says:

    Hej Vet inte om den här tråden är aktiv men jag skriver ändå! Vill tacka för en underbar sida! Har läst här om o om igen för att få tröst. Den 1/6 var vi tvungna att släcka ett av ljuseni vårt liv! Lilla älskade Maja vår kärleksfulla underbara lilla vakthund ! Som vaktade tomtgränsen, kollade på ekorrarna o fåglarna nästan hela dagarna, En liten blandrastik Phalene,tibbe o cocker! Helt underbart vacker o mjuk! Jag tror att min själ går sönder efter längtan, det är ert stort hål i mitt hjärta av längtan efter henne! Hon fattas oss varje stund, Hon var med oss i nio år. Molly hennes livskamrat är 11 år . Hon var lite dämpad de första dagarna men verkar som vanligt nu. Hur mycket vet Molly?
    Har Maja det bra? Vi kommer väl att ses?
    Vill så gärna ha en liten hälsning från henne
    Livet känns så tomt o tungt

  45. Hej Rose-Marie
    Beklagar din stora förlust av din älskade vän – hållet i hjärtat du känner är den kärlek som fann er emellan så stark är den. Den fortsätter även efter det vi kallar döden så ert kärleksband emellan kommer föra henne tillbaks till dig andligen. så en vacker dag då ekorrar och fåglar för ett himla liv då vet du hon är där 🙂

    Molly vet så klart våra djur ser mer en oss och därför hennes sorg inte är lika lång som din.
    Härligt sidan har gett dig tröst det är det som är meningen – smärtan för dig kommer finnas där men tiden gör det mindre ont
    kram Jane

    • Svantesson Rose-Marie says:

      Tack för att du tar dig tid och svarar och bryr dig💕Det betyder så oerhört mycket
      Jo jag har fått tecken. Någon morgon efter hennes död så väktes jag kl 04 av ekorren som tjattrade energiskt! Detta pågick till o från hela dagen. Har inte hört något liknade förut och inte efter detta heller.
      Såg oxå två fjärilar på blommorna vid hennes grav då jag uppmärksammade dem flög båda ner och satte sig på marken ovan hennes gravplats.
      Men varför kunde jag inte få vandra med henne en tid till?
      Varför skulle hon få juvertumörer, cancer mm?
      Skulle så gärna vilja förstå ? Förstå allt . Just nu förstår jag inget
      Har ju en tro på att själen lever vidare men får ingen tröst i det ändå
      Bara mörker

  46. Svantesson Rose-Marie says:

    Tack snälla Jane att du svarar och bryr dig💕 Ja vi har nog fått många tecken redan! Morgonen efter väcks jag kl 04 av att ekorren tjattrar enormt, dessutom höll han på nästan hela dagen ! Har aldrig hört det tidigare och inte efter det heller!
    Två fjärilar satt på blombuketten vid Majas grav så underligt och då jag stannar o uppmärksammar dem flyger båda ner o sätter sig på Majas grav o sitter där en stund
    Förstår bara inte varför hennes liv skulle bli så kort? Ville så gärna vandra med henne några år till?
    Kram o ännu många tack för att du kommenterar o bryr dig💕

  47. Men så härligt Rose-Marie då har du redan fått många tecken 🙂
    Ja du varför en del får längre liv här o andra inte det kan man fråga sig , min egna första hund blev endast 2 år 🙁 men det man får säga är att det satt djupa spår och troligen en stor själslig utveckling för mig liksom för dig nu <3 Klart jag bryr mig , kramis //Jane

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.